När jag läste detta så tänkte jag att det mesta här stämmer in på mig, förutom att jag (enl. Jonas) inte ogillar homosexuella. Jag känner några, inte många,  homosexuella som har valt att leva på olika vis. Vissa lever ihop och andra har valt celibat. De respekterar min hållning att jag tror att äktenskapet är till för man och kvinna och jag respekterar dem.

Jag tror att Jesus gick på vattnet (Han är ju Gud, så det var väl inget konstigt), jag tror att Bibeln är Guds ord till oss och att när vi läser Bibeln så är det Gud själv som talar till oss, även om jag inte alltid (ganska sällan faktiskt) förstår vad Han menar. Jag tror att Jesus föddes av jungfrun Maria och att hon var just jungfru. Jag tror att Jesus dog för vår skull och att Han är enda vägen till Gud, annars vore det ingen idé att vara kristen.
Var i ligger det konstiga undrar jag? Vad som står i trosbekännelsen (nicenska eller apostoliska, välj själv) är ju just detta.

Jonas har hämtat sin inspiration från fribaptisterna, en falang som skapades 1894 efter det att grundaren Helge Åkesson hade uteslutits pga villoläror. Fribaptisterna lades ner hundra år senare.
Det som gör mig mest brydd och ledsen är att Jonas sedan säger att alla som inte tror som han har fel.  ”99% av alla kristna är okunniga om Jesus budskap eller helt ointresserade (ofta både och) av att göra som Jesus säger och ändra sina liv.” Det känns som en jättekonstig bild av alla som har kallat sig kristna genom alla tider.
Det jag håller med Jonas om att den” kristna tron handlar primärt om att leva ett radikalt gudsrikessökande liv.” Alltså att följa Jesus uppmaning i Matt 6:33. ”Sök först Guds rike, så ska ni få allt det andra också.” Men börja i rätt ände först. Sök Gud, så får min livsförvandling börja vid korset och Jesu fötter och inte i en färdig lära. Om Gud nu är Gud, så nog ordnar Han att jag följer Honom om jag har ett ärligt och öppet hjärta.

Men jag vill inte se det som något nederlag att bli kallad fyrke, utan jag ser det som en möjlighet till samtal och tydlighet med vad jag tror på, nu när orden  ”klassisk kristen tro” verkar ha blivit förbjudet att använda.

Men som sagt, livet är fullt av möjligheter om man väljer att se dem.

Fridens

Läste just ett nytt tragiskt utspel av Mona Sahlin. ”Det borde vara en rättighet för alla barn att kunna ha 30 timmars barnomsorg i veckan”. Hur tänkte hon nu? Barn har väl, eller borde ha rätt till, barnomsorg 24 timmar om dygnet, av sina föräldrar. Åtminstone till ca 3 års ålder. Vad tror man att man skapar för samhälle där alla, från ca 1 års ålder uppfostras på institution? Man får ett kärlekslöst samhälle. All heder till förskolepersonalen som sliter hårt för att göra vettiga människor av våra barn till en fislön. Men, barn, tror jag, mår bäst av att bli uppfostrade av sina föräldrar. Barnomsorgssystemet, som det ser ut i Sverige, skapar osäkra föräldrar, vilket i sin tur smittar av sig på barnen som i sin tur blir osäkra. Jag träffar ofta föräldrar som tror att deras barn kommer bli sociala missfoster ifall de inte går på förskola från 1 års ålder. Det är som om vi svenskar har fått för oss att vi inte klarar av att uppfostra våra barn själva. Var kommer den bilden ifrån? För att sticka ut hakan lite kanske, så tror jag att det beror på socialismen som vi har levt med så länge i detta landet. Socialism, röd eller brun spelar ingen roll, har som ett av sina mål, att skapa ett samhälle där alla oliktänkande ska elimineras på ett eller annat sätt. Staten är bäst på att uppfostra barnen för då blir de goda medborgare som rättar sig i ledet efter politikernas piska.

För mig är inte detta ett drömsamhälle, och ärligt talat har jag svårt att tänka mig att någon, utan en vilja att vara världshärskare eller är narcissist, kan tycka det.

Så, Mona Sahlin och alla socialister, hur tänker ni, egentligen?

För egen del tror jag att församlingen på en plats är de som kommer samman och firar Gudstjänst och delar församlingslivet tillsammans.
I Stora Höga, där jag arbetar, finns det ingen församling…än. Så småningom så kommer det att finnas en, tror jag. Denna terminen (låter aslarvigt att församlingsarbetet är indelat i terminer, men så är det) så har vi börjat fira Gudstjänster. De har varit mer besökta än vad vi hade hoppats, vilket är roligt! Tyvärr verkar det vara så, än så länge, att de som kommer på Gudstjänsterna inte ser sig själva som en del av församlingen fullt ut. Man vill gärna vara med och man vill gärna vara aktiv i Gudstjänsten men missonsbefallningen är inte helt med. Man vill att vi som anställda ska se till att det kommer människor till församlingen men man är inte beredd att själv bjuda med sina vänner, grannar m.m. Är det undervisning om vad en församling är som saknas? Blir vi inte tillräckligt utmanade under Gudstjänsten? Vad gör att man gärna går dit själv men  inte vågar bjuda med sina vänner till Gudstjänsten? Är Jesus farlig? Hur får man människor i (den blivande) församlingen att förstå vikten av det egna engagemanget för att församlingen ska växa? Vi kan göra massa hippa grejer men om man inte bjuder med sin granne eller vän så blir det inte så mycket växt.
Detta tål att fundera på…

Lite reklam då: Vill du komma till en Gudstjänst som inte har några traditioner än, välkommen till Stora Höga söndag 6/6 klockan 16. Calle (jag) förkunnar om ämnet ”Kallelse”. Och som alltid blir det fika efteråt.

I Stora Höga är det redan klart. 12 härliga ungdomar som bekräftade sitt dop och sa ja till att vilja vara en del av Guds församling.

Jag har ofta ställt mig frågan om hurvida konfirmationsundervisning är något att satsa på. Man vet ju att alla inte konfirmerar sig för att bekräfta sitt dop, man vet att alla inte kommer att gå med i någon församling, man vet att alla inte tror på Gud. Har konfirmationen förlorat sin uppgift? Kanske både ja och nej. Ja, ungdomar idag vet inte varför man konfirmerar sig. Nej, det är ett av de bästa sättet att berätta för ungdomar vad kristen tro handlar om. Kanske man ska tänka om i konfirmandundervisningen…

Läser på dagen.se att man i Västerås har bussreklam för att visa att det erbjuds konfirmandläsning i staden. Samma sak har vi gjort i Kungälvs kommun sen nått år tillbaka. Kyrkan måste  hänga med lite mer, utan att tumma på budskapet om Jesus. Därför tror jag att det är bra att kyrkan gör reklam för sig.

Lite tankar så här på morgonkvisten.

Man kan tycka att hon lever i en annan värld än vad vi ”vanliga” människor gör, och tack och lov för det! Gud kallar människor från alla klasser och tillhörigheter att göra Hans vilja. Carola följer sin kallelse. Låt oss alla göra det och tillåta varandra följa vår kallelse. Jag tror det handlar om att ge varandra frihet i Kristus och följa det den Helige Anden säger till oss. ”…där Herrens Ande är, där är frihet” 2 kor 3:17

Gud välsigne oss alla

Blåvitts ”nya” hymn, snart skiner Poseidon av Joel Alme, har bl.a. med orden: född ur hav och himmel…
Jag är också född ur hav och himmel. När Gud skapade den första dagen så var ”jorden öde och tyst och Guds Ande svävade över vattnet.” Allt verkar ha börjat med vatten. Sen steg Gud själv ner från himmelen för att rädda oss männsikor och för oss som har fått nådens gåva att tro heter det att vi är födda på nytt, uppståndna tillsammans med Jesus Kristus.
Himmelen är det framtidshopp som jag delar med Mattias, och många andra också för den delen. Jämnförelsen är härlig efter att ha varit på Gamla Ullevi och hört närmare 17.000 människor stå stilla och sjunga Blå vitt’s hymn tillsammans. Skillnaden är att den himmelska sången kommer aldrig att tystna och vi kommer vara långt fler än 17.000 personer. Vilket drag! Det kommer att bli en underbar dag! Missa inte den festen!

Gud välsigne oss alla!

Det är härligt att Gud har skapat oss så olika och med olika uttrycksätt. Låt oss alla ge varandra den friheten att uttrycka oss på det sätt som känns mest naturligt för var och en.

Lyssna på klippet (youtube) här

Gud välsigne oss alla!

Men Gud vare tack och lov!
Han har gjort mig fri från min synd och det är Han som en dag kommer att döma mig. Svaret?
”Denne man är friköpt och priset  är betalt!”/Jesus

Gud välsigne oss all!

Vi hade fått larm till en lägenhet i en av STHLMS nordvästra förorter. Några hantverkare hade hittat en man i en lägenhet och när vi kom dit så verkade det som om mannen hade blivit skjuten till döds. Polisens tekniker kom dit och vi fick åka därifrån. När vi hade kommit bara några hundra meter från platsen så ropade SOS alarm upp oss och vi fick ett nytt larm i nästa förort. En kvinna höll på att föda barn.
Jag kommer ihåg känslan av att verkligen kastas mellan livets olika skeden och att man aldrig ska ta något för givet.

Att jobba med människor är verkligen utmanande och berikande. Jag har alltid jobbat inom akutsjukvården och fått vara med om både gläjde och sorg. Nu har jag börjat jobba med att etablera Svenska Kyrkan i Stora Höga. Här får jag oxå möta många olika sorters människor och jag känner mig mycket mer säker i mina nya möten tack vare att jag har jobbat så mycket med människor tidigare.

Gud välsigne oss alla

En familj i sorg måste på alla sätt få stöttning och vägledning i sina beslut och för dem var det säkert jätteviktigt att det var just denna låt som skulle spelas. Om det då blir en massa turbulens runt omkring så kan små saker bli väldigt stora sorgearbetet gå sämre än vad det skulle ha gjort annars.

De anställda i kyrkan, oavsett samfund, är till för församlingsmedlemmarna och människorna i samhället och på jorden. Punkt slut. De får ALDRIG bli en klubb för inbördes beundran.

Jesus sa: Åt Mig har givits all makt i himmelen och på jorden, gå därför ut och gör alla folk till lärljungar.

Som Jesu lärljungar måste vi gå ut!

Gud välsigne oss alla